Basset Artesien Normand
Ursprungsland: Frankrike
Användningsområde: Drivande hund. Rasen jagar lika bra ensam som i grupp och är skalldrivande. Dess korta ben gör att den kan tränga in i den tätaste vegetationen dit en högbent hund inte kan komma och driva ut viltet som sökt skydd därinne. Den jagar med förkärlek kaniner men den jagar lika bra hare och rådjur. Den spårar och driver vilt med stor säkerhet, inte fort men målmedvetet och med kraftigt skall.
Bakgrund/Ändamål:
Aveln med inriktning på korthårig, började omkring 1870. Utifrån ett sannolikt gemensamt ursprung skapade la Couteulx de Canteleu en hund av brukstyp med raka framben kallad Artois, medan Louis Lane utvecklade en mer iögonfallande typ med krokiga framben kallad Normand. Man fick vänta ända till år 1924 innan namnet Basset Artesien Normand antogs. Leon Verrier, som vid 77 års ålder, 1927 övertog ledningen av rasklubben, ville förstärka det normandiska inslaget i rasen. I standardboken för drivande hundar år 1930, där både bassetvarianterna artois och artesien normand upptagits, finns följande notering, som avser den senare: "Jaktklubbskommittén beslutar att notera att basset artesien normand bör vara en över-gångsvariant mot rasen av typ Normand utan inslag av Artois.
Helhetsintryck:
En i förhållande till sin höjd lång hund, som skall vara robust och samlad och vars huvud skall påminna om ädelheten hos grand chien normand.
Viktiga måttförhållanden:
Mankhöjd/kroppslängd 5:8 Bröstkorgens djup/kroppslängd 2:3, Skallens bredd/huvudets längd 1:2 Nosryggens längd/skallens längd 10:10
Uppförande/karaktär:
Med sitt goda och välljudande skall, driver den målmedvetet viltet utan alltför hög fart. Karaktär: glad och mycket tillgiven.
Huvud / Skallparti:
Skallen skall vara välvd och måttligt stor med tydligt framträdande nackknöl. Huvudet skall vara torrt.
Stop:
Stopet skall vara tydligt men ej överdrivet markerat.
Nostryffel:
Den skall vara svart och stor samt något framskjuten. Näsborrarna skall vara väl öppna.
Nosparti:
Nosryggen skall ha ungefär samma längd som skallen och vara lätt böjd.
Läppar:
Överläppen skall väl täcka underkäken men får varken ha för mycket överhäng eller vara för stram
Käkar/tänder:
Saxbett
Kinder:
På kinderna bör huden bilda ett eller två veck.
Ögon:
Ögonen skall vara ovala, stora och mörka samt harmoniera med pälsfärgen. Blicken skall vara lugn och allvarlig. Det röda inre ögonlocket får synas men får inte vara framträdande.
Öronen:
Skall vara ansatta så lågt som möjligt och aldrig högre än en tänkt linje mellan ögonen. De skall vara smala vid fästet, väl inrullade. De skall vara tunna, mjuka och mycket länga och skall minst nå till nostryffeln och helst sluta i en spets.
Hals:
Halsen skall vara ganska lång med måttlig mängd löst halsskinn
Kropp
Rygglinje:
Ryggen skall vara bred och välutvecklad
Ländparti:
Länden skall vara lätt välvd
Kors:
Korset skall ha en lätt välvning
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara oval och långsträckt Revbenen skall vara långa och ha lång sträckning bakåt. Bröstbenet skall vara långt och med väl utvecklat förbröst Flankerna skall vara fylliga och bröstlinjen skall tydligen nå nedanför armbågarna.
Svans:
Svansen skall vara tämligen lång, kraftig vid fästet och jämnt avsmalnande mot spetsen. När hunden står stilla skall svansspetsen kunna nå marken. Svansen skall bäras sabelformad och får aldrig vara böjd över ryggen. Svansen får inte heller ha längre, borstigt hår mot svansspetsen. Det är absolut förbjudet att trimma svansen på utställningshundar
Extremiteter
Framställ:
Frambenen skall vara korta och kraftiga. De skall vara krokiga eller näst intill. Tendensen till krokighet skall vara fullt synlig. Ett fåtal hudveck utan överdrifter på handlovarna skall betraktas som en förtjänst.
Skulderblad:
Skuldrorna skall vara muskulösa och snedställda.
Armbåge:
Armbågarna skall vara åtliggande
Tassar:
Tassarna skall vara ovala och något långsträckta Tårna skall vara väl slutna och riktade framåt så att hela tassen stöder mot marken.
Bakställ:
Bakbenen skall vara så ställda att de bildar en vertikal linje från sittbensknölen - över mitten av underbenet - hasen och mellanfoten till tassen.
Lår:
Låren skall vara muskulösa och utfyllda
Has:
Hasorna skall vara kraftiga korta och så vinklade att baktassarna är lätt underställda i stående. Ett litet hudveck på hälbensutskottet är inget fel.
Mellanfot:
Mellanfoten skall vara kort och stark
Tassar:
Baktassarna som framtassar:
Rörelser:
Gången skall vara jämn och ledig med lugna rörelser
Hud:
Huden skall vara smidig och tunn
Päls:
Pälsen skall vara rödgul och vit med svart mantel (trefärgad) eller rödgul och vit (tvåfärgad). Hos den första varianten skall huvudet vara väl täckt av rödgul, gulröd färg och ha en mörkare rundel vid vardera tinningen. Manteln skall vara svart, grävlingsfärgad eller harfärgad.
Storlek:
Mankhöjd såväl för hanhund som tik: 30-36 cm +- 1 cm för i övrigt utmärkta individer är tillåtet. Vikt 15 - 20 kg
Fel:
Huvud: Flat skalle, Bred panna, Pannans mittfåra alltför markerad, Platta, runda, tjocka, för högt eller brett ansatta öron. Ljusa eller runda ögon, utstående ögon eller ögon som visar
för mycket av bindhinnan.
Hals: Kort hals
Kropp: Mjuk rygg eller svankrygg. För lång, sned eller grov svans. Det svärdformade brosket på bakre delen av bröstbenet för kort eller tillbakabildat. Platt eller deformerad bröstkorg
Framben: Raka eller korta skuldror eller skuldror med otillräckligt muskulatur. Handlovar som berör varandra. Utåtvridna mellanhandsben, överkotade ben eller för krokiga ben. Ej åtliggande armbågar. Platta tassar Spretiga tår.
Bakben: Tunna lår. Trång eller alltför brett ställda hasor.
Päls: Mjuk, utpräglat lång eller fransig päls
Färg: Sotfärgat huvud
Uppförande/karaktär: Ängslighet
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Diskvalificerande fel:
Otypiska hundar, Fel mankhöjd, Överbett, Mycket ljusa ögon, För kort bröstben eller avsaknad av svärdformat broskparti, Starkt deformerad brösttkorg, Helt raka framben, För tunn benstomme, För sotfärgat huvud, Alltför talrika svarta prickar (ticks) vilket ger den vita färgen i pälsen en blåaktig ton, Ängsliga och aggressiva hundar.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen
Hunduppfödare - Basset Artesien Normand
STANDARD FÖR TAX (Dachshund)
FCI nr 148
ORIGINALSTANDARD 2001-03-13
FCI-STANDARD 2001-05-09; tyska
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 2002-03-20
URSPRUNGSLAND/ HEMLAND: Tyskland
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Jakthund för gryt- och drevjakt
FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 4 Med arbetsprov
BAKGRUND/ ÄNDAMÅL: Taxen, i tysktalande länder kallad Dachshund eller Teckel, är känd sedan medeltiden då det från stövare fortlöpande avlats fram hundar speciellt lämpade för grytjakt. Från dessa kortbenta hundar härstammar taxen, erkänd som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundsraserna. Rasen fungerar också utmärkt som drivande eller stötande hund och som eftersökshund. Den äldsta rasklubben för tax är den tyska ”Deutsche Teckelklub e.V.”, som grundades 1888. I decennier har uppfödning av tax skett i tre storlekar (normalstor, dvärg- och kanintax) och tre hårlag (kort-, sträv- och långhårig).
HELHETSINTRYCK: Tax skall vara en låg, kortbent, långsträckt men kompakt byggd och mycket muskulös hund. Den skall bära huvudet käckt utmanande och uttrycket skall vara uppmärksamt. Trots att benen är korta i förhållande till den långa kroppen, skall taxen vara mycket rörlig och energisk. Könsprägeln skall vara tydlig.
VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Med ett markavstånd motsvarande en tredjedel av mankhöjden, skall det harmoniska förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd vara ungefär 1 : 1,7 ‑ 1,8.
UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR: Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Rasen är en passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa.
HUVUD: Huvudet skall vara långsträckt såväl ovanifrån som från sidan sett. Det skall gradvis avsmalna mot nostryffeln utan att vara spetsigt. Nosbrosket skall vara långt och smalt.
Skallparti: Hjässan skall snarast vara flack. Ögonbrynsbågarna skall vara tydligt framträdande.
Stop: Stopet skall endast vara svagt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara välutvecklad.
Nosparti: Nospartiet skall vara långt, tillräckligt brett och kraftigt. Nosryggen skall vara lätt välvd. Gapet skall vara stort och kunna öppnas till i nivå med ögonen.
Läppar: Läpparna skall vara stramt åtliggande och väl täcka underkäken.
Käkar/tänder: Över- och underkäke skall vara väl utvecklade. Det är önskvärt att bettet är fulltaligt. Det skall vara regelbundet och tätt slutande i ett saxbett. Hörntänderna skall vara kraftiga och gripa precis intill varandra.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora, ovala och placerade väl isär. Blicken skall vara klar, energisk och vänlig. Den får inte vara stickande. Färgen på ögonen skall vara klart mörkt rödbrun till svartbrun oavsett pälsfärgen. Blåaktiga, fläckiga eller marmorerade ögon tolereras hos fläckiga hundar, men är inte önskvärt.
Öron: Öronen skall vara högt placerade, men inte alltför långt fram på huvudet och tillräckligt, men inte överdrivet, långa. De skall vara avrundade och rörliga med den främre kanten liggande tätt an mot kinden
HALS: Halsen skall vara tillräckligt lång och bäras högt och fritt. Den skall vara muskulös med stramt åtliggande halsskinn. Nacken skall vara svagt välvd.
KROPP:
Överlinje: Överlinjen skall harmoniskt löpa från nacken till det lätt sluttande korset.
Manke: Manken skall vara väl markerad.
Rygg: Bakom den höga manken skall ryggen vara plan eller svagt sluttande bakåt. Ryggen skall vara stark med god muskulatur.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftigt musklat och tillräckligt långt.
Kors: Korset skall vara brett, tillräckligt långt samt svagt sluttande.
Bröstkorg: Bröstbenet skall vara väl utvecklat och så starkt framträdande att det på båda sidor bildas små gropar. Bröstkorgen skall, framifrån sedd, vara oval. Uppifrån och från sidan sedd skall den vara rymlig med gott om utrymme för hjärta och lungor. Revbenen skall sträcka sig långt bakåt. När skulderblad och överarm har rätt längd och bildar korrekt vinkel skall frambenen, från sidan sedda, täcka bröstkorgens lägsta punkt.
Underlinje: Underlinjen skall vara lätt uppdragen
Svans: Svansen skall inte vara för högt ansatt och den skall bäras i rygglinjens förlängning. En obetydlig böjning är tillåten i den sista tredjedelen av svansen.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Framstället skall ha kraftig muskulatur och vara väl vinklat. Frambenen skall vara torra med bra benstomme. De skall vara parallellt ställda och framtassarna rakt framåtriktade.
Skulderblad: Skuldrorna skall ha smidig muskulatur. Skulderbladen skall vara långa, sluttande och ligga väl an mot bröstkorgen.
Överarm: Överarm och skulderblad skall vara lika långa och bilda en nästan rät vinkel. Överarmarna skall vara kraftiga och väl musklade. De skall ligga väl an mot bröstkorgen men ha full rörelsefrihet.
Armbåge: Armbågarna skall varken vara utåt- eller inåtvridna.
Underarm: Underarmarna skall vara korta, men ändå så långa att markavståndet utgör en tredjedel av mankhöjden. De skall vara så raka som möjligt.
Handlov: Handlovarna skall vara placerade något närmare varandra än skulderlederna.
Mellanhand: Från sidan sedda skall mellanhänderna varken vara lodrätt ställda eller alltför vinklade framåt.
Framtassar: Framtassarna skall ha tätt slutna och väl välvda tår med kraftiga, motståndskraftiga och tjocka trampdynor och korta, starka klor. Den femte tån har ingen funktion, men får inte tas bort.
BAKSTÄLL: Bakstället skall vara mycket muskulöst och proportionerligt i förhållande till framstället. Knä- och hasleder skall vara kraftigt vinklade. Bakbenen skall vara parallella och varken för trångt eller för brett ställda.
Lår: Låren skall vara mycket muskulösa och långa.
Knäled: Knälederna skall vara breda och starka med utpräglad vinkling.
Underben: Underbenen skall vara korta och väl musklade och de skall i det närmaste bilda en rät vinkel mot låret.
Has: Hasorna skall vara starka, seniga och torra.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara förhållandevis långa, rörliga mot underbenet och från sidan sedda svagt vinklade framåt.
Baktassar: Baktassarna skall ha fyra tätt slutna och väl välvda tår med kraftiga trampdynor. Hunden skall stödja på hela tassen, dvs alla fyra trampdynorna skall vila mot marken.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara vägvinnande, flytande och schvungfulla med långt, lågt steg fram. Rygglinjen skall svara elastiskt mot bakbenens kraftiga påskjut. Svansen skall bäras i en harmonisk förlängning av rygglinjen och lätt nedhängande. I rörelse skall fram- och bakben föras parallellt.
HUD: Huden skall vara stramt åtliggande.
PÄLS:
KORTHÅRIG:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort, tät, glänsande och slätt åtliggande, fast och hård. Ingenstans på hunden får det finnas kala fläckar.
Pälsstruktur på svans: Hela svansen skall vara fint, men inte alltför rikligt behårad. Något längre och grövre pälsstrån på svansens undersida är inget fel.
Färg:
a) Enfärgade: Röd, rödgul, gul, alla med eller utan svarta stickelhår. Dock skall rena färger föredras och röd färg skall betraktas som värdefullare än rödgul och gul. Även hundar med kraftigt inslag av svarta stickelhår skall betraktas som enfärgade. Vitt är inte önskvärt, men enstaka små fläckar är inte diskvalificerande. Nostryffel och klor skall vara svarta, men det är också tillåtet men inte önskvärt med rödbruna.
b) Tvåfärgade: Djupt svart eller brunt med roströda eller gula tantecken över ögonen, på nospartiets sidor och underläppen, på insidan av öronen, på förbröstet, in- och baksidan av benen, på tassarna, runt anus och därifrån till en tredjedel eller halva undersidan av svansen. Vitt är inte önskvärt, men enstaka små fläckar är inte diskvalificerande. Alltför utbredda tantecken är inte önskvärt. Nostryffel och klor skall vara svarta hos svarta hundar, bruna hos bruna hundar.
c) Fläckiga (tigertax och strimmiga): Grundfärgen är alltid den mörka färgen (svart, röd eller grå). Önskvärt är oregelbundna grå eller beige fläckar (det är inte önskvärt med stora sammanhängande fläckar). Varken den mörka eller den ljusa färgen skall överväga. Den strimmiga taxen skall vara röd eller gul med mörkare strimmor. Nostryffel och klor skall vara pigmenterade som hos en- och tvåfärgade.
STORLEK/VIKT:
Normalstor tax:
Bröstomfång: Överstigande 35 cm
Vikt: Upp till ca 9 kg
Dvärgtax:
Bröstomfång: Överstigande 30 cm men högst 35 cm vid lägst 15 månaders ålder.
Kanintax:
Bröstomfång: Bröstomfång som högst 30 cm vid lägst 15 månaders ålder.
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
M3 beaktas inte vid bedömning av bettet. Avsaknad av två P1-or skall inte betraktas som fel. Däremot skall avsaknad av en P2 anses som fel även om, förutom M3, inga ytterligare tänder saknas. Fel är även varje avvikelse från korrekt slutande saxbett, t ex tångbett.
ALLVARLIGA FEL:
- Klen byggnad, högbent eller alltför lågbent med knappt avstånd till marken
- Avsaknad av tänder andra än de som beskrivs under fel resp diskvalificerande fel
- Blåaktiga, fläckiga eller marmorerade ögon hos andra än fläckiga hundar
- Spetsiga, kraftigt veckade öron
- Bålen "hänger" ner mellan skuldrorna
- Svankrygg; karprygg
- Svagt ländparti
- Kraftigt överbyggd
- Alltför klen bröstkorg
- Flanker uppdragna som hos en vinthund
- Otillräckligt vinklat fram- eller bakställ
- Smalt, muskelfattigt bakställ
- Kohasighet, hjulbenthet
- Inåt- eller alltför utåtvridna tassar
- Lösa tassar
- Tunga, klumpiga, vaggande rörelser
PÄLS:
korthårig:
- Alltför fin, tunn päls
- Hårlösa fläckar, även på öronen
- Alltför grov, lång päls
- Borstig svans
- Delvis eller helt hårlös svans
DISKVALIFICERANDE FEL:
- Mycket skyggt eller aggressivt beteende
- Under-, över- eller korsbett
- Felställda hörntänder i underkäken
- Avsaknad av en eller flera hörntänder; avsaknad av en eller flera incisiver
- Avsaknad av ytterligare premolar eller molarer utöver de under fel nämnda. (Obs! M3 beaktas ej.)
- Kort bröstkorg med defekt (uppbrutet) bröstben
- Alla former av svansdefekt
- Mycket lösa skuldror
- Överkotade handlovar
- Svart färg utan tantecken; vit färg med eller utan tantecken
- Andra färger än de i standarden uppräknade
NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
